Är jag en löpare nu?
För cirka 5 månader sedan påbörjade jag en resa som jag faktiskt är mitt uppe i, men det är först nu som jag vågar dela med av den. Det här är min resa så här långt.
Det gör lite ont i ena höften när jag tar de första stapplande stege efter att jag har stannat och stoppat klockan. Jag beslutar mig för att gå "av mig" en sväng på gården innan jag tar trapporna upp till lägenheten. Under min "promenad" runt gården kollar jag klockan. 1 timma 22 minuter och 21 sekunder, 14 km 288 meter och en genomsnittligt kilometerfart på 5 minuter och 45 sekunder, jag är nöjd. Smärtan lägger sig efter bara ett par steg så jag går upp för att slingra mig ur det genomblöta kläderna och ta mig en välförtjänt dusch, vatten och en bit mat, för jag är nu vrålhungrig.
Idag är det söndag och för andra veckan i rad har jag varit ute på ett långpass. Det är så mycket jag är mitt uppe i just nu som hakar i varandra att jag inte riktigt vet vart jag ska börja. Det som känns mest logiskt är faktiskt att börja bakifrån, jag har fått för mig att det är lättare att förstå sammanhanget då.
Som sagt, andra veckan i rad med ett långpass. Förra veckan blev det ett par meter längre, men vem räknar? Denna veckan har samlat ihop hela 50,3 km mot 49,9 km förra veckan, men vem räknar, heller hur.
Att springa långpass en gång i veckan är ett av de mål som jag satt sedan min resa började i november fast det är föst nu som jag satt det i verket. Att jag sedan 35 dagar tillbaka också har sprungit varje dag och är mitt uppe i en så kallad runstreak är ett annat delmål som jag har påbörjat. För cirka 5 månader sedan tog jag mig i kragen och sade till mig själv att nu får det vara nog: Du älskar att springa så gör det, och gör det nu! Så jag gjorde som jag sade, lag lommade iväg, tog på mig löparkläderna och begav mig ut, ut på en av de jobbigaste löprundor jag någonsin har gjort.
Jag hade en plan. Den såg ut som följer: Varje dag, måndag till fredag ska min klocka ringa 5.00 och jag ska gå upp, borsta tänderna, klä på mig löparkläder och bege mig ut på en runda. Samma visa på lördagar fast inte för en klockan 7.00, sovmorgon! Det som var nyckel i mitt upplägg var att det inte spelade roll vad det var för "annan" dag. Så julafton, juldagen, nyårsafton och nyårsdagen ringde min klocka 5.00 och jag begav mig i väg.
Det har inte varit en dans på rosor, jag har kämpat för att gå upp och jag har definitivt kämpat för att ta mig ut. Det är inte roligt att gå upp och gå ut när termometern är nära -15c och det blåser halv storm och snöar, men jag har gjort det. Nästan varje kväll de första månaderna så funderade jag starkt på om jag skulle skita i allt följande morgon och bara sova lite extra, men, jag gick upp, klockan 5.00 för att springa, för att sedan göra mig i ordning för jobbet och sätta mig på en buss strax innan klockan 7.00. Så här höll jag på till en dag då jag inte tänkte på det längre, jag bara gjorde. Nu är det inget snack( i mitt huvud), jag går upp borstar mina tänder, tar på mig löparkläder, kanske suckar lite när jag kliver utanför dörren och sedan bränner jag av en av mina två rundor, beroende på vad det är för dag, "långt pass" (6,7 km) måndag, onsdag och fredag. "Kort pass"(5 km) tisdag,torsdag och lördag. Varje morgon efter min löptur gör jag också ett kort styrketräningspass som innehåller Chinup, squats, situps och armhävningar i den ordningen. Dessa ökar jag med jämna mellarum, typ en gång i månaden. Just nu är det 20 chinup, 35 squats och situps och 25 armhävningar. Alla i en följd.
Precis så har mitt liv sett ut till för ca en månad sedan, eller 35 dagar sedan då jag även började inkludera söndag i mitt springande. Anledning till det. Jag började lyssna på podden Runstreak Sverige. Den handlar om precis det som den heter, att springa en runstreak, alltså springa minst 1,6km(1 mile) eller 20 minuter varje dag. Programledare for podden är Ellen och Martin och en av dem har Sveriges längsta runstrek, vem? Det får du lyssna på podden för att få reda på.
Nu när jag springer varje dag och långpass, får jag kalla mig löpare då? Eller är det förbehållet dem som springer lopp?
Självklart är det inte så. Jag springer alltså är jag en löpare.
Springer du? Ja, då är du också en löpare. Det spelar ingen roll hur mycket, hur länge eller hur fort eller långsamt man springer, springer man är men en löpare och är man en löpare så är vi med i samma ibland ensliga gemenskap.
Vill kan du följa mig på Strava, jag lägger alla mina löppass där.
