Göteborgskravallerna - 20 år
Året är 2001. Jag är en ung nybakat småbarnspappa. Jag har precis fått mitt andra barn. Med en 2-åring och och en knappt 2 månaders bebis är man kroniskt trött. Trots detta är det jag som sitter bakom ratten på jobb-bilen.
Jag är inte riktigt säker på den exakta tiden, det här ändå går 20 sedan det var 2001. I vilket fall. Jag vet att vi är på väg i från ett jobb vi just avslutat. Jag kan inte för mina vildaste fantasier komma på vad människan jag jobbade med denna dag heter. Vi ska i alla fall till det vanliga stället, Idrottscaféet vid Heden i Göteborg.
Jag var fönsterputsare och körde en fullt utrustad putsbil. Bak på krogen hade vi en ställning med vattenhinkar och på taket hade vi både stegar och långa skaft fastsatta.
Ett svart moln av människor
Vi hade gjort ett jobb i centrala Göteborg och jag hade precis passerat över Vasabron när hela vägen täcks av människor, de flesta är svartklädda och nästa alla är maskerade.
Jag stannade och insåg snabbt att jag kunde inte backa så det var bara att fortsätta framåt, fast sakta så jag inte kör på någon. Jag körde försiktigt mot folksamlingen. Jag tänkte att de flyttar på sig ju närmare vi kommer, det gör de inte så jag stannar.
Helt plötsligt slår någon till på bilen sedan en till, och en till, någon rycker tag i stegen och börjar skaka bilen. Fler tar tag i stegarna och bilen gungar fram och tillbaka. När jag känner att hjulen på en sidan börjar lätta från marken skriker jag till min arbetskamrat:
JAG SKITER I FALL JAG KÖR ÖVER NÅGON NU DRA VI!
Jag hade aldrig stängt av bilen så jag stampade på gasen, hängde mig på tutan och så körde jag.
Jag vet inte om jag körde på någon när jag körde där ifrån och ska jag vara helt ärlig så skiter jag i fall jag gjorde det.
Jag vet att stämningen som rådde vid platsen var hotfull jag och kollegan kände oss hotade. Det var inte så att de bara slog till lite lätt på bilen, de gjorde bucklor och hade jag inte gasat och kört hade de nog vält bilen. Och vem vet, vi hade kanske fått oss en omgång själva av bara farten.
När vi var på plats på Idrottscaféet, jag rökte på den tiden, så stod vi utanför och rökte nästa ett helt cigarettpaketet.
20 år senare
Nu har det gått 20 år sedan den incidenten. Jag har inte tänkt så mycket på det tills för ett par år sedan. Det var någon demonstration i Göteborg och folk sammaledes på Heden. Vi hade varit och hälsat på min mormor som bodde på ett äldreboende i Majorna och vi tog spårvagnen tillbaka till centrala stan, där folk började samlas.
Vi något tillfälle här blev jag trängd i mellan flera människor och direkt gick mina tankar tillbaka till 2001 och jag fick panik, samma panikkänsla som jag kände den dagen i bilen när vi blev attackerade.
Jag tog tag i frugan och sa till henne att jag måste här ifrån NU!
Det var inte förrän vi "var i säkerhet" nere vid Nordstan som jag kunde förklara vad jag just hade känt och varit med om.
För ett par månader sedan sände P3 Dokumentär ett avsnitt om Göteborgskravallerna och så fort jag hörde ljud från händelsen kom panikkänslan tillbaka och eftersom jag satt och körde min lastbil vid tillfället var jag tvungen att köra åt sidan, stanna andas djupt och till slut brast jag i gråt.
Jag trodde verkligen inte att jag hade blivit så berörd av det som hände, den dagen i juni för 20 år sedan.
Tydligen så har det satt djupa spår i mig och idag när det har diskuterats och pratas om händelsen har jag valt att inte lyssna.
