Ut med gamla och in med det nya

Du vet den känslan som uppstår när man är klar med en sak, inte en uppgift utan man är klar, färdig, man har ett resultat.

Ja du vet, när man har skrivit på den absolut sista sidan i en dagbok eller anteckningsbok, den känslan. Alltså inte att man är klar och aldrig behöver göra det igen utan att man är klar och kan börja på en ny. Precis den känslan har jag för mina gamla löparskor nu.

Loggat

Jag har loggat antal kilometer jag har sprungit i mina löparskor sedan jag sprang i dem för första gången. Det är en lite funktionalitet som finns i Strava. De skor jag pensionerar nu är egentligen inte särskilt gamla. Jag köpte dem i slutet av januari, den 26 närmare bestämt, men, jag sprang inte i dem en dryg en månad senare för första gången, den 20 februari, och vi pratar i år 2021.

Många kilometer blir det ju

Sedan jag sprang i dem för första gången till idag har jag lyckas trycka in hela 660 km i dem, sedan, jag tror det 6 mars, har jag sprungit i dem varje dag.

När jag hade sprungit i 100 dagar i rad firade jag det med att beställa och köpa ett par nya löparskor, Exakt samma märke och modell.

Vilka skor?

Då kan man fråga sig vad finns det för spännande märke på skor som gör att en blekfet, medelålders man går från soffliggare till väglöpare? Du kanske inte tror mig men, håll i hatten, det är det svenska märket Bagheera.

Bagheera!? Säger du och rynkar på ögonbrynet. Menar du det gamla "80-tals märket" från joggingen storhetstid? Ja, det är precis det jag menar. De är vid liv och de gör grymma löparskor. Modellen jag använder heter Thunder och som sagt jag älskar dem. De sitter som handen i handsken, eller foten i skon ska det väl säga här.

Jag vet inte vad det var som gjorde att jag sökte upp märket, men jag är glad att jag gjorde det.

Tidigare

Tidigare har jag refererat mig som "Asics-löpare". Det är de skomärket jag sprungit mest i. Mina löparkläder har köpt från danska Newline, även dem har jag varit nöjd med. Men nu har jag även har bytt mina löparkläder till Bagheera.

Men som sagt, jag har aldrig tidigare sprungit slut på ett par skor. Jag bytt skor, inte för att de har varit slutsprungna utan för att de har blivit för gamla för att springas i.