Skrivkramp

Argt blinkar den mot mig, den svarta platsmarkören. Ytan bakom markören är bara vit, och tomt. Huvudet är lika tomt som ytan framför mig, inte ett ord eller en mening som är värt tangentbordstryckningarna formas i mitt huvud.

Jag har satt mig ner vid datorn för att jag vill skriva. Jag har inte haft ett vettigt ord eller en vettig tanke att forma till ett inlägg på så länge nu. Jag vet inte vad det är som gör att jag får sådan skrivkram. Det var så länge sedan sist jag lade ut något här. Jag tror det beror på att jag vill vara lika snärtig, rapp och vitsig som de bloggar jag själv läser.

När jag formar mina meningar ser jag bara Bla, bla, bla, bla inte alls de meningar som jag vill de ska vara. Är jag för hård mot mig själv? Försöker jag uppnå ett ett ideal som bara finns i mitt huvud? Frågorna är så många och svaret är så få.